Språk

Var på väg hem och "råka" höra  hur en främmande tjej/kvinna fråga en främmande kille/man om han talade arabiska och för hennes lycka så gjorde  han de men ändå så började dom två prata engelska då de visade sig att denna tjej/kvinna var gift med en men från arabländerna.

Hon började berätta att vad han hette och tydligen heter denne främmande kille/man samma som hennes man.
Tjejen/kvinnan började fråga främlingen vart han bodde, om han bodde själv eller  med familj/tjej samt om han nu kunde lära henne arabiska för att hon ville överraska hennes kille/man med några fraser/meningar när han fyller år.

Den främmande killen/mannen sa de att han talar en annan dialekt efter att han frågat henne om vart hennes /kille/man kom från.

Men hon verkade inte bry sig eller förstå och  hon började prata om, om han  nu kunde ställa upp så skulle hon även kunna betala honom för lektioner.

Sen efter ett tag så hoppade två unga killa in i diskunionen... efter om och men med alla tre parter så gav tjej/kvinnan med sig och blev besviken, hon sade -Jaha, här trodde jag att jag skulle få ny kontakt/vänner så skiter de sig samt att jag är/var villig att betala för privat lektionerna! Jaha, jag får leka vidare....


Ja med detta så kan  man ju undra, är vi svenska folket verkligen så rädda/skygga av oss när de gäller att prata/ta kontakt med alla i vår omgivning?
Tydligen tror jag att vi är de för vi alla väntar på att någon ska säga/göra eller se något som  man kan prata om..

Va inte blyga våga tro på er själv och att allt ska gå bra så funkar de för alla samt att vem vet du kanske får en ny bekantskap?!



Ta de lugnt där ute......